Den här dagen träffade jag mitt livs kärlek! Det var bomber och granater med fyrverkerier som exploderade inombords, första sekunden vi möttes! Jag hade varit själv några år och bestämt mig för att, det där med relationer var inte för mig. Jag har provat några gånger i livet, och till slut kändes det bara skönt att ha bestämt sig. Man kan inte få allt här i livet och just det, var något som inte var för mig. Vi satt några stycken i hans båt och jag frågade; är det någon här som kan spela gitarr? ”Jag kan, Maria jag kan spela”, svarade han. Då visste jag inte att det var hans båt vi satt i. Vi var som klistrade mot varandra resten av kvällen och jag sov över i båten. Det spelades musik hela natten, jag undrade om det nånsin skulle stängas av? Det gjorde det inte. Nästa morgon blev jag serverad en riktig hotellfrukost! Vilken man! Vi var oskiljaktiga och fick en underbar tillvaro, omgivning och hinder till trots. Vi har varsitt hus, min dotter bor hemma och behöver lite stöd till vardags med sin ADD, hans son blev diagnostiserad ADHD och autism. Vi ville så gärna flytta ihop men det gick inte under de första åren. Vi hade för mycket att ta hand om på varsitt håll. När min son dog, gav han upp helt. Efter ett halvår började det knaka riktigt och den 1 december 2019 gjorde han slut. Jag var för ledsen och han fick inte riktigt vara delaktig i min sorg. Jag ville hålla honom utanför , ta hand om allt det ledsna själv och vi gled isär. Han träffade en ny kvinna och bad mig glömma honom. Han kunde lika gärna bett mig hugga av mig armen eller något annat fånigt, korkat och orimligt..
Jag har så dåligt tidsperspektiv. Det är så svårt att förstå att jag blev mamma för 30 år sen. Jag som är så ung!! Har alltid önskat få gifta mig. Vi åkte mycket båt och jag älskade det. När han ville sälja den och köpte ny, protesterade jag högt. Men då sa han; ”Om du får gifta dig i den då?”. Jag sa; ”JA”!
Jag har länge gått omkring med de halsband jag fick vid olika högtider, och känt mig närmare honom då. Jag fick en tavla på oss, där han beskriver tillfället som en av de lyckligaste i hans liv. Jag ser den från min säng när jag ska somna och när jag ska vakna. När tiden går, kommer jag längre i mitt sorgearbete över honom, och känslan med halsbanden förändras. Jag blir tung, mår sämre och är ledsen mest hela tiden om de hänger runt min hals. Jag har slutat bära dem nu. Tavlan har jag också plockat ner, jag behöver inte den längre. Till slut tittade jag inte längre på honom utan bara på mig. Jag var så lycklig då, precis som han. Nu ligger den i garderoben i väntan på nästa steg. Vilket det nu blir. Jag vet inte än, så den får vara där. Till slut blev han bara en gul mapp på min externa hårddisk. Där förvarar jag alla bilder och filmer, som finns på oss genom åren. Nu tar jag små små steg, andas försiktigt, tänder ett ljus, tackar för allt jag fått, önskar lycka till och släpper taget!
Reflekterar över att jag har en känsla och en kamp, som bara växer. Jag orkar inte vara med mig själv i denna sorg, saknad och ångest längre. Är så urless på tillståndet, blir kräksjuk på känslan som bor i mig, måste ur mig själv! Bildligt och fysiskt kliver jag ur mig, och saknaden över honom. Tittar på tavlan med oss kyssandes och märker att jag inte längtar längre. Tvärtom känner jag mig äcklad över min trånande längtan efter någon som inte vill ha mig längre. Jag föraktar mig själv, främst för all den energi jag lägger på något som inte är värt min kraft och min uppmärksamhet. Lyssnar på Miriam Bryants; ”Blåmärkshårt” och Miss Li som sjunger ”Aqualung”. Jag blir starkare i mig själv och för mig själv. Vill ha tillbaka min respekt över mig själv. Det är på gång.
My slience means I am tired of fighting…and now there is nothing left to fight for. My silence means I am tired of explaining my feelings to you, but now I don’t have the energy to explain them anymore. My silence means I have adapted to the changes in my life and I don’t want to complain. My silence means I am on a self healing process and I am trying to forget everything I ever wanted from you. My silence means I am just trying to move on gracefully with all my dignity. It takes grace to remain kind in cruel situations.
Weak people revenge, strong people forgive, intelligent people ignore!
