Ålderism

Är min 15 år långa era till ända? Designer! Tyger, kvaliteér, passform, mönsterkonstruktion, rita av plagg som redan finns, en liten gnutta egen design som jag är så stolt över, priser och att ha en hög moral när det kommer till miljö- det smakar inte längre, för ekvationen i de företag jag arbetat för går inte ihop. Jag märker när jag läser annonserna att jag inte flyger, mitt hjärta klappar inte fortare längre. Känner inte drivet, för det känns som att loppet är kört innan jag börjat. Det jag saknar är PISA – min kära databas där all information samlas. Vad är det då jag längtar efter? Att få strukturera, organisera, skriva, samla och få ordning och reda. Samma känsla som infinner sig när jag har ett rent skrivbord. Det betyder inte att jag är klar, det betyder bara att jag har kontroll, att det är ett organiserat och strukturerat kaos. Jag vill driva, skapa och lösa olika frågeställningar, men kanske inte för kläder. Vill använda hjärnan och min kreativitet, hjälpa företag med det som saknas. 53 år, massor av yrkeserfarenhet, massor att ge, ett lass med lojalitet till företaget som är beredd att satsa. Det börjar tydligen redan vid 40…ålderismen.. Efter otaliga ansökningar – inga intervjuer, bara några artiga svar där de har gått vidare med andra kandidater men gärna sparar mina uppgifter!