Det är inte lätt

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

19 maj, 2020

”If you don’t like where you are, MOVE, you’re not a tree”

Jag har mardrömmar och jag har fantastiska drömmar! Den där hjärnan, som min terapeut har sagt att jag kan lura, det går bara ibland. Definitivt inte när jag sover. Jag trodde i början att jag aldrig skulle kunna andas ordentligt. Jag vred mig inom mig själv av vanmakt, ångesten gör sig påmind oftare än jag orkar med. Min mamma gav mig ett råd; ”Räkna minuterna när ångesten kommer, välkomna den. Attackerna kommer att minska i styrka och antal, för att till slut försvinna fortare än om du kämpar emot”. Tänk såhär när det kommer över dig; ” Här är taket, det blir inte värre nu, håll ut så blir det lindrigare nästa gång”. Man skulle kunna tro att med tiden så blir allt suddigare och man minns bara fragment! Fel, det här är kristallklart och dyker upp hos mig när jag minst anar det. Då är det bara att hålla i sig, räkna sekunder, minuter och hålla i hatten. För till slut släpper det. Man kan inte lura ångest men man kan kontrollera den, till slut. Allt behöver man öva på, till slut så går det. Du snackar med hon som tog 23 körlektioner och sen gav upp när uppkörningen blev ett fiasko. Jag fick inte körkort när jag fyllt 18 år men nu har jag det.

”Breathe…you’re going to be OK. You’ve been here before…you’ve been this scared, uncomfortable and anxious and you survived. Breath and know you can survive this too. I know it all feels unbearable right know, just breathe, keep breathing….this too shall pass. I promise.” 

Fler inlägg…