Mitt hem

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

1 april, 2020

Jag har ett eget hus! Det var en lång resa och ett läskigt beslut att ta när jag väl bestämde mig. Jag och min dotter bodde inhyrda i ett rum och kök i 2,5 år, under tiden bygget pågick. Men hur gick det till? Jag var ute och letade hus efter många år i lägenhet, och min väninna rådde mig att bygga eget istället. Nej, det kan jag väl inte göra, svarade jag. Men hon stod på sig, övertalade mig och försäkrade mig om att jag skulle klara det. Samtidigt tröttnade en annan väninna på mitt letande och föreslog, du får köpa mark av oss. Sagt och gjort, 2012 började resan till ett eget hus. Jag har aldrig ångrat mig, även om jag var rädd på vägen. En fantastisk vän och totalentreprenör hjälpte mig att bygga, jag designade och hade ideér som han godkände eller stoppade i sin linda. Det började med en utriven bild på ett badrumsfönster från en IKEA-katalog, som jag tog med till arkitekten och sa; ett hus med ett sånt här fönster i badrummet ovanför badkaret, vill jag ha. Nu har jag bott här i 6 år. Varför bygger inte alla människor ett eget hus? Jag har fått beröm och lovord om hur modig jag är, hur duktig jag är som gjorde det. Ibland får jag nypa mig i armen för att fatta att det är sant. Det är tydligen inte helt vanligt att en helt vanlig tjej bygger ett eget hus. Min egen borg där jag hämtar kraft och känner en enorm trygghet, som att huset tar hand om mig istället för tvärtom. Jag har en tendens att personifiera saker, som kommer att märkas lite då och då framöver.

Min barndomsvän Helene Almqvist är konstnären! Se mer på  https://www.instagram.com/helenesakvareller/

Fler inlägg…