Mess, text och tid!

Jag måste inte svara i telefon eller på sms, som undrar hur jag mår eller vill att jag ska svara. En av mina svåraste uppgifter har varit att släppa kontrollen av sista tiden av Totte. Jag minns och spelar upp det sista mötet, de sista telefonsamtalen, de sista orden. Sen börjar jag räkna från hans död, dagar, veckor, månader, halvår, årsdag, födelsedag, begravnings årsdag och skriver ner i almanackan för att kunna gå tillbaka och läsa flera gånger om dagen. Jag orkar inte hålla det i huvudet, det tar all min kraft. Nu övar jag jättemycket på att intala mig själv att det inte är viktigt att veta varje stund på dagen. Det tar tid! Jag har haft det nedskrivet på en lapp från min terapeut, den förvarar jag i min väska. Nu har jag skrivit det här inlägget och nu är det dags att slänga lappen.