Min väldigt krångliga otroliga vandring…

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

2 april, 2020

…still ongoing…Jag lever min värsta mardröm! ”Det finns ett ljus i tunneln, man vet bara inte hur lång den jävla tunneln är”… men ljuset kommer en dag när sorgen släppt sitt tag för sådan är livets lag.

Jag är ingen unik person och det som hänt i mitt liv är heller inte unikt, så varför skriva? Jo, för att jag har alltid skrivit, jag älskar grammatik och hittar alltid stavfel i böcker jag läst. Men igen, varför skriva? Det jag har upplevt och hanterar, är unikt för mig. Om sedan någon annan vill läsa om det, kanske till och med bli stärkt själv eller ens bara känna ett uns tröst, då har jag jag ju lyckats. Lyckats med vadå? Ge min upplevelse nån slags mening? Är inte det meningen med allt, att ge något? Det finns ett ordspråk som heter; ”att ge, ger mycket mer än att få”… Det är sant!

Jag är en tvåbarnsmamma, som var i mitt livs relation med en fantastisk man. Så plötsligt dör mitt äldsta barn och 18 månader senare, lämnar mannen i mitt liv, mig för att jag är för ledsen för länge. Min son dog den 18 september 2018. Han är då 28 år, 8 månader och 8 dagar ung. Gissa vilket mitt otursnummer är nu? Jag hade inget innan. Tror inte på sånt, men samtidigt tror jag på precis allting. Är ödmjuk inför att det kan finnas sånt som jag inte vet något om, eller kan se med ögonen. Det var ett tag sen vi fick veta att jorden är rund och någon upptäckte ju faktiskt vaccinet, så varför skulle vi vara fullärda nu?

Fler inlägg…