Nationaldagen är här!

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

6 juni, 2020

Dagen började 06.40. Jag gick ut barfota med kaffemugg i ena handen, sele i den andra och stor katt framför mig ut på altanen. Solen värmer redan och fåglarna har ny konferens. Jag njuter men det skaver, nånting får mig att svaja och hamna i obalans. Så så styr dina tankar, välj dina tankar och var i nuet. Det är så lätt när man är i nuet, men när jag vacklar och tänker så blir det svårt. Det var som när jag skulle ta körkort, 23 lektioner senare och en uppkörning som slutade i katastrof, ville jag inte mer. Lite den känslan infinner sig och det tar emot. Vad? Får hålla om mig och krama livet en stund, det här blir bra. Det måste bli bra, det finns inget alternativ. Solen är tillbaka efter en dags regnande och det är bara att vara tacksam.

Sveriges nationaldag 2014 firades i Strömstad. Vi åkte ett tjejgäng och maxade denna tradition. I Strömstad är det mycket norrmän och de är som bekant, väldigt traditionella och firar sin ”syttende maj” med pompa och ståt. Vi överglänste det med råge och klädde oss helt i blått och gult. Gjorde entré på byn och fick massor med lovord och beröm hela kvällen. Jag hade ägnat veckor åt att surfa runt på blocket efter lämplig klädsel, hittade två balklänningar på olika adresser. När jag hämtade den ena, frågade ägaren om det var till min dotter. När jag sa att den var till mig, stirrade hon konstigt på mig. Men jag förklarade vad vi skulle göra, och  hon skrattade gott och tyckte idén var brilliant. Kreativiteten bland oss var storslagen, så så här såg vi ut!

Fler inlägg…