Så lätt att säga men så svårt att göra. Han jag äntligen valt till min själsfrände, levde inte upp till det. Det är ingens fel, vi har som sagt alla våra fel och brister. Men när jag var som svagast blev han som starkast, fattade ett beslut och försvann. Han sa, lovade och bedyrade att, ”Du har kommit hem, du behöver inte oroa dig eller känna dig vilsen för jag ska ta hand om dig. Vi ska bli gamla ihop”. Hmm, vi blev visserligen 6 år äldre, men jag tror inte det var så han menade. ”Breathe- This is just a chapter. It is not your whole story”! Förut hade jag inget val, hjärnan hade inte en chans. Hjärtat vinner alltid! Nu mår jag illa, över tanken som ibland dyker upp om att höra av mig. Mår oftare, aningen bättre små korta stunder. Njuter av små små ting flera gånger om dagen, andas och tänker på andetaget. Det blir bra, det blir bra det här!
Ringa himlen?
Lyssnar på Miss Li när hon försöker få tag på Gud, hon har några frågor, sjunger hon... Jag tänker på dig min son,...