Stenålders instagrammare

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

30 mars, 2020

Min son sa för länge sedan, som svar på frågan; ”vad händer i ditt liv nuförtiden”? -”Skaffa Facebook så får du reda på det”. Hur kom det sig att det här fenomenet ens blev till, Facebook? Jo, en kille vid namn Mark Zuckerberg fixade det 2004. Han hade blivit dumpad av en tjej som han var kär i. Därmed bestämde han sig för att skapa en ”hot-or-not”-sajt som han kom att kalla Facemash. Det här är ju värre än kedjebrev! Jag vägrade, först pga att alla har det och senare bara av princip. Vid något tillfälle när han försökte övertala mig igen, framhöll han att jag egentligen redan höll på med det här. Vadå? Jo, kolla här i alla dina fotoalbum! Vid varje bild finns det text, årtal, förklaringar och roliga kommentarer i pratbubblor som är fastklistrade på korten. Det är såna där ark som man kan köpa i en kameraaffär. En sån som säljer kameror, fotoalbum och ramar. De tar även körkortsfoton om man behöver. Kamerahuset i Stenungsund, där hänger jag mycket och får hjälp med det mesta, även idag.

Inför den här sidan läste jag på lite, jag visste verkligen inte ens hur man skulle hitta någons blogg. Det heter Blog på engelska, som kommer ifrån Weblog som i sin tur betyder journal eller dagbok online. Jag förstod att jag behövde en domän, det är adressen till min webplats, uppbyggnaden av min webadress. Jag skaffade en sådan hos ett webhotell och valde en som man betalar för, det gillar Google. Sen ska man ha ett publiceringssystem, som blev WordPress. Nu skulle jag äntligen börja, och loggade in i WordPress. Kaos! Här skulle jag börja BYGGA min egen hemsida! Jag googlade genast hjälp med det, helst någon på Tjörn. Hittade Insign Webbyrå och voilá; Välkommen in till mitt jag!

Fler inlägg…