Synapserna

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

7 juni, 2020

Jag badar i ösregn! Minnena tröstar en del, känner jag. Även om jag hissnar och tappar andan, så faller jag tryggt tillbaka i en känsla av då och förr, innan mitt vuxna liv började…Jag tillåts att vara i en annan tid, i en lugn och rofylld tidigare del av mitt liv. Synapserna läker fortare och bygger nya banor mellan varandra när man är glad, gärna flera gånger om dagen. Jag har läst; ”Varför zebror inte får magsår”, av Robert M. Sapolsky. Det är en klen tröst, mest fakta men oerhört intressant ändå. Hur allt hänger ihop! När man väl behöver det som mest, då är man som ensammast. Det spelar ingen roll hur mycket alla bedyrar att de finns där, dygnet runt, bara att ringa. När väl ångesten kommer då sover alla andra, då är jag ändå själv. Helt ensam. När den sista vilan är här, då är vi också helt ensamma, i förvar, i krematoriet, i urnan, på bordet framför altaret, de andra är ju publik!  Med det här sagt, går det inte att släppa ångesten fri helt och hållet, jag skulle aldrig överleva. Bildligt talat såklart, men smärtan är outhärdlig och går inte att ta ensam..

Fler inlägg…