Det är en herrans massa år sen jag för första gången satte min fot i gympasalen, på Kristinedalsskolan i Stenungsund. Sen spenderade jag många timmar i Spekeröd dit vi flyttade yogan och nu finns det en egen plats, en shala i Stora Höga. Under den här tiden har min yoganerv ryckt i mig olika mycket i perioder. Som med mycket annat, är det både svårt och inte särskilt roligt eller givande, till en början. För mig behövs det några olika ingredienser för att fånga mitt intresse. Karismatisk ledare, kraftfull röst, ordning och struktur både för kroppen och hjärnan. Ashtanga – rätt för mig! De första åren var jag fokuserad på bara kroppen, kunde inte andas, fick träningsvärk, svettades och blev jättetrött efter varje gång. Jag blev inte särskilt vig, som jag och så många andra missuppfattningsvis strävar efter, till en början. Sen kommer begäret, jag längtar till nästa gång, upptäcker nya saker hela tiden. Jag mår bra.
Ringa himlen?
Lyssnar på Miss Li när hon försöker få tag på Gud, hon har några frågor, sjunger hon... Jag tänker på dig min son,...
