Blomsterkungen kom förbi

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

30 augusti, 2020

Jag bor längs en grusväg, det är inte vilken väg som helst! En gång i tiden var det den enda vägen på Tjörn. Och den 16 juli 1746 fick vi finbesök. Självaste blomsterkungen Carl von Linné, kom seglandes från Marstrand, han red vägen fram och övernattade på den sista gården på Tjörn. Riksdagen hade sänt ut honom på expedition, för att inspektera västra Sverige och äppellundarna i Höviksnäs. Citat; ”Natten blevo vi i Höviksnäs, sista gården på Tjörn, dit vi anlände våte, kalle och kulne kl. 12 om natten, efter 2 mils sjöresa ifrån Marstrand.”

Min barndomsvän Helene Almqvist är konstnären! Se mer på  https://www.instagram.com/helenesakvareller/

Fler inlägg…