Morgonskogsbad

barfota med kaffemugg i ena handen och lille lille (Cupido är hans riktiga namn) i den andra, trippar vi efter Amor i morgondaggen ut på altanen. Solen skickar redan varma strålar på oss och fåglarna håller konferens. Vilka röstresurser de har! Klockan är inte ens sju och det känns som ett stort privilegium att få ha en hel dag framför sig, icke uppbokad! Visst finns det en mental att göra-lista, men inte ens den kan få mig att ducka. Det är lördag och det känns som att jag har hur mycket tid som helst. Vi flanerar runt på 183 kvm altan, för att sen vika av över gärdesgårdsmuren och in i skogen. Där händer det något inom mig. Det känns som att gå in i en trygg, varm, helt egen sagovärld som doftar magiskt. Luften känns exklusivt syrerik, som att man får ett syreserum likt de i flyttande form som man kladdar på runt ögonen ibland. Ni vet, för rynkorna. Jag vill vara här alltid, i denna morgon, i denna årstid och detta ljus. Det helar som vilken vitamininjektion som helst!