Morgonskogsbad

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

6 juni, 2020

barfota med kaffemugg i ena handen och lille lille (Cupido är hans riktiga namn) i den andra, trippar vi efter Amor i morgondaggen ut på altanen. Solen skickar redan varma strålar på oss och fåglarna håller konferens. Vilka röstresurser de har! Klockan är inte ens sju och det känns som ett stort privilegium att få ha en hel dag framför sig, icke uppbokad! Visst finns det en mental att göra-lista, men inte ens den kan få mig att ducka. Det är lördag och det känns som att jag har hur mycket tid som helst. Vi flanerar runt på 183 kvm altan, för att sen vika av över gärdesgårdsmuren och in i skogen. Där händer det något inom mig. Det känns som att gå in i en trygg, varm, helt egen sagovärld som doftar magiskt. Luften känns exklusivt syrerik, som att man får ett syreserum likt de i flyttande form som man kladdar på runt ögonen ibland. Ni vet, för rynkorna. Jag vill vara här alltid, i denna morgon, i denna årstid och detta ljus. Det helar som vilken vitamininjektion som helst!

Fler inlägg…