Utsikt från altanen!

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

23 maj, 2020

Skogsbada minst tre timmar per dag! En aktivitet som trendar stort idag. Initiativet kommer från de japanska myndigheterna, redan på 70-talet, då många kontorsarbetare dog på grund av utmattning.  På japanska heter det shinrin-yoku- även känt som ”sitta på en stubbe”. Något lägger sig tillrätta i själ och hjärta, när man med avstängd mobil -omsluts av skogen. Där finns lugnet och kravlösheten, en känsla av att få vara ifred. Det går ut på att befinna sig i skogen och göra absolut ingenting, inte plocka svamp, grilla korv eller ta en löptur. Att skogsbada innebär att gå långsamt längs en mjuk stig och bara vara. En utmaning för den moderna uppkopplade människan, men bevisat nyttigt för själen. Sinnesintrycken är milda och behagliga. Man andas ut, slappnar av och mår gott. Det finns många sorters natur som kan ha en lugnande inverkan. Förmodligen är det så enkelt att den natur man tycker om att vara i, funkar bäst. Jag är gärna i en båt på öppet hav, men skogen verkar ha en särställning bland alla andra alternativ. ”We are all broken, that’s how the light gets in”.. ; Ernest Hemingway.

 

Fler inlägg…