Ansiktsbehandling

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

4 november, 2020

Ja, det är jag!

Det är en ny dag idag, jag både intalar mig det och känner mig verkligen, hoppfull och lite glad, men… Jag ska göra en ansiktsbehandling. Allt jag gör ingår i mitt projekt ”må bra så ofta och länge som möjligt, åt gången”! Plötsligt kommer tårarna…mitt förnuft gäckar mig ständigt, har ingen kraft, inget styrmedel över hjärnan. Det finns ingen ordning i sorgen, huller om buller, det är nyss och för längesen på en och samma gång. Jag ramlar nästan av tyngden, av tanken som talar om för mig det jag redan vet…min son är död. Tanken som kommer; ”Varför ska jag göra en ansiktsbehandling, Totte har ju inte sitt ansikte kvar?”.. Jag säger Totte, i presens, när jag pratar om honom. Bara för att han är död, har han inte slutat ha sitt namn. Lyssnar på nyheterna; Sverige har högst dödlighet i Europa, som är relaterat till narkotika. Framförallt heroin. Min son ingår i en statistik, en dödande statistik.

Min dotter frågar; Hur länge har han varit död? 5 år? Det är hennes ADD som spökar och ger henne den desinformationen. Nej, svarar jag och nämner datum och år som är hans dödsdatum. Då räknar hon efter och kommer till korrekt slutsats. ”Det har gått över 2 år nu”. Det är märkligt att hänga upp sig på en årsdag för hans död. Vi planterade ett träd, ett körsbärsträd som symbol för evigt liv. Jag blir ledsen när jag besöker det. Konstigt, då meningen var att det skulle kännas hoppfullt och bra. Dagar när jag är arg eller ledsen, är inga bra dagar att försöka göra något vettigt på. Då får man gräva istället. Jag har grävt stora hål i gräsmattan, för att så småningom plantera träd i. Jag gräver raka kanter runt huset för att det ska gå lättare att klippa gräset, jag klipper kanter med kökssaxen, bär grästuvor som jag slänger över gärdesgårdsmuren… Jag har fått en dag till. Tack för att jag får den.

Totte, jag och Madeleine var på utflykt till Vänersborgs vattenpalats. Efteråt hittar vi en restaurang och tar en lunch. Medan vi väntar på maten har Totte fotolektion med oss och visar hur man fixar så här snygga porträtt! Snacka om ansiktsbehandling!

Fler inlägg…