Man kan känna och tänka när man står bredvid, att ”det skulle jag aldrig överleva, aldrig klara av” med en trygg känsla av att ”det händer aldrig mig”, det ser man bara på tv, det händer bara andra. Men det hände mig, min son dog och min dotter förlorade sin storebror, han som hon dyrkade som ett högre väsen, som ingen rådde på eller som aldrig något hemskt kunde hända. Han skyddade henne från allt och jag var trygg med honom som en ”backup”, när jag en gång dör. En gång skrev han en lapp till henne att ta med sig till skolan, ifall någon skulle vara dum. Då skulle den personen få prata med Totte. Hon kände sig trygg. Det är inte meningen att man ska vara tvungen att skriva sitt barns dödsannons och planera hans begravning. Det är fel ordning, helt fel på alla sätt och vis, i alla sammanhang. En hel värld har förlorat Totte! Det är inte bara jag som har förlorat min son, min dotter har ingen storebror kvar, Tottes pappa har ingen son kvar, alla våra släktingar har förlorat en släkting, alla Tottes kompisar har förlorat sin vän, arbetskamrater har förlorat sin kollega och chefer har förlorat sin anställde. Jorden har förlorat och himlen vann! Det står ett körsbärsträd på Låka, till minne och som symbol för evigheten. Kronan och grenarna symboliserar himlen, rötterna jorden och trädet är en symbol för evigheten.
