Klubben

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

7 december, 2020

Jag har ett medlemsskap i en klubb, mot min vilja, på livstid! Det är som att ha ett kontrakt med en högre makt, men jag skrev aldrig på….det gäller ändå. Jag fick inget val, lider bara alla helvetes kval. I den här klubben får man tåla allt, jag tappar andan, ångesten bränner bort översta hudlagret, magen vränger sig ut och in, det sticker i hårbotten och tårarna strömmar som floder, blöter ner näsgångarna och jag tappas på all kraft och all tro. Saknaden river sönder mitt inre och kastar mig handlöst ut för ett stup, som aldrig tar slut.  ”There should be visitinghours in heaven”…Jag hade stått längst fram i kön och knackat på dörren, vareviga dag.

Minnena flödar, jag hittar många när han är liten, men i nutid eller åtminstone nyss, är svårare. Av naturliga skäl, så ses vi mer sällan när han flyttar hemifrån och flyger iväg på egna vingliga vingar…men ibland så..min älskade pojke som blev stor så fort. Sommar är 2014 och vi snurrar runt i Skärhamn och på Låka. Tack för denna dag!

Fler inlägg…