27 grader varmt och redan innan sjusnåret är jag ute med kaffekopp i ena handen och katt i sele, i den andra. Storebror Amor går först. Rensat runt pallkragar, grävt en rabatt, vattnat växter och klippt gräs. Vi skålar i champagneglas, höjer dem och tittar på Tottes kort. ”Tack för ett underbart möte igår”! Känslan är magisk. Det är så rofyllt inombords, ett lugn som var mycket länge sen jag kände. All oro som fanns innan är som bortblåst, den känns främmande och långt borta. Många dagar har gått och tårarna rinner! Det har gått för lång tid, jag kan inte ens för mig själv skylla på att allt är normalt, ”han är i Norge och jobbar, vi ses snart”. Även om han hälsade på mer sällan än jag önskat, så borde han hunnit med ett besök vid det här laget. Kommer att tänka på en annan midsommar som vi firade tillsammans. Det var 2016. Tema ”grönt” med frivillig klädsel, som långt ifrån alla anammade. Men vi var några modiga som förgyllde dagen. Totte höll tal och tackade för att han fick vara med oss denna dag. Han var så fin och jag var så stolt! Min kära son..
