Världens vackraste begravning

”Those who think there is a time limit to grieve have never lost a piece of their heart”

Att förlora sitt barn och behålla förståndet kräver strategier. Det är också nödvändigt att plocka bort allt dåligt, både stort och smått, se allt positivt och gynnsamt, plocka det närmare intill sig, hålla det nära – det ger syre, näring, trygghet, kraft och styrka de dagar då det bär av. För det gör det, du får ingen förvarning och mot den kraften hjälper ingenting!

Jag kämpar med att hitta begriplighet i vad som hänt, för annars är det här för komplicerat att leva med. Saknaden går inte över bara för att han inte finns kvar i sin kropp. Gråten har flyttat lite på sig, den är mer och oftare på insidan än på utsidan. Sorgen är en reaktion som gör att jag överlever. Idag har han ordnat strålande solsken, som vanligt på sina högtidsdagar. Han kanske har fått ta hand om väderknappen däruppe…mamma älskar dig Totte och saknar dig så förskräckligt mycket! 

Skrivet av Maria Englund

6 maj, 2020

Efter dagar av regn som öser ner, blir det här den första soliga dagen på länge. Han har tydligen redan tumme med vädergudarna! Han har suttit i sin urna, inlindad i sin hoodie i soffan och nu bär jag ut honom i bilen för att åka till kyrkan. Människan är anpassningsbar. Från att inte stå ut med att en människa är fysiskt borta, så får jag åtminstone se hans döda kropp, sen försvinner den och kremeras, ja då får jag åtminstone ha hans aska hemma i en urna med hans namn på, det känns bra. Men nu ska jag lämna ifrån mig det sista jag har av honom, att hålla i och se på, det kommer också att tas ifrån mig. För alltid!

När alla anländer spelas ”Själen av en vän” – Ken Ring, i kyrkan. Jag och Tottes pappa hälsar på alla och bjuder fram dem till Totte. Nästa låt är ”Jag ska fånga en ängel” – Ted Gärdestad. Lillasyster sjunger ”Törnrosdalens frihetssång – Bröderna Lejonhjärta. Sen följer Despacito på svenska och avslutningsmusik när alla lämnar är ”Himlen är oskyldigt blå” – Ted Gärdestad. Vi står utanför och bara känner efter. Nån kompis till Totte kommer fram och säger; ”Jag vet inte vad jag ska säga”! Jag svarar, ”säg bara som det känns och som det är – det är jävla jävla skit”! ”Ja, det är det – jävla jävla skit!”, svarar hon lättad… Vi kramar alla igen och sen packar vi in blommor och urna i bilarna för att åka till stranden och ta farväl av Totte. Det blir fint!

Alla handrosor lägger vi i havet….

Hemma på altanen. Jag tar hand om blommor från min sida av släkt och Tottes pappa tar hem de från sin sida. Stackars grannar, ser och undrar vad som hänt men vågar inte fråga mig. De frågar min vän som bor intill och hon får berätta att jag förlorat min son. De är i samma ålder, det är så hemskt.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50

51

52

53

54

55

56

57

58

59

60

61

62

63

64

65

66

67

68

69

70

71

72

73

74

75

76

77

Fler inlägg…